Här är mina tips för att lyckas på T-centralen och tågen i Stockholm.

* När du kommer från pendeltågen och går mot tbanan, gå på din vänstra sida.

* När du går från tbanan mot pendeltågen, gå på din vänstra sida.

* Om du inte fattade vad jag just skrev, stå med magen mot tunnelbanan. Gå på höger sida om du är på väg åt andra hållet. Gå på vänster sida om du är på väg mot tunnelbanan.

* Om du vill förflytta dig snabbt mot tunnelbanan, (när du står med magen mot tbanan) gå på vänster sida längst mot väggen, där går det undan.

* Om du ska gå åt motsatt håll, gå inte på fel sida där folk försöker skynda sig. Det värsta är när folk kommer där med sina resväskor och bara är ivägen. Håll er på er sida!

* Ät inte snabbmat, typ McDonnald´s, på tågen. Det luktar anus.

* Ät inte något annat varmt som luktar. Folk gillar inte lukter.

* På tal om lukter, om du luktar svett, stå upp vid en dörr så man slipper sitta med halsduken över munnen för att undvika din svettlukt om du sitter mittemot eller bredvid.

* Prata inte med folk i onödan. Låt dom vara ifred. Vet du inte vart du är, titta upp där det står "nästa station" (ni vet på digitaldisplayen uppe i taket). Är det ett uråldrigt tåg, fråga den som sitter närmast dig, som inte har lurar i öronen.

* Dom du får prata med är folk med barn och folk med hund. Dom är vana att folk pratar med dom.

Ja, folk är ju inte riktigt kloka. Måste berätta om min morgon idag.

Kliver på tåget som vanligt vid Östertälje station. Har så klart glömt min bok hemma så jag sitter och tittar på youtube-klipp på min mobil. Så kommer det på nån man ett par stationer senare. Ryckig i sättet och stor och bred. Han sätter sig så klart bredvid mig. Så klart. Han börjar med att öppna en påse med en påse inuti. Och börjar knäcka nötter. Tror det vad jordnötter. För det luktade baaajs. Han var indier tror jag. Tänker man inte på att folk kan vara allergiska?! I alla fall så gnager han på sina jordnötter, lägger skalen i påsen som är i påsen. Efter några stationer lägger han ihop påsen och knyter den, plockar fram sin stora ryggsäck och lägger ner påsen. Plockar upp ett papper, stänger ryggan och halvlägger sig i sätet. Jag sitter inklämd intill fönstret. Tack du.

Sen efter ett par stationer till halvhör jag (genom mina HÖRLURAR som jag har i öronoen med musik i) nån som säger "Ursäkta?". Och visst, jag är mycket social på jobbet och på fritiden hemma. Men inte på väg till eller ifrån jobbet. Då vill jag vara ifred. Vara själv och få koppla av. Så självklart låssas jag som att det regnar, och ignorerar gubben. Tills han nästan tar på mitt lår. Jag rycker ur hörluren ur ena örat och säger (som om jag inte märkt något tidigare) "Ja?" "Ursäkta, vad betyder det här?" säger han och visar mig sitt papper (som jag redan börjat tjuvläsa, förstår att det är från frugans advokat, tråkigt brev så jag slutar läsa) och pekar på ett par ord som jag inte fattar ett jota av. "Ingen aning" svarar jag. Helt ärligt. "Det är säkert något fack språk eller akademiska ord eller så" (jag visste ju att det kom från en advokat men det ville jag inte låtssas om). "Och du är svensk?" hasplar han ur sig. "Japp" svarar jag. Vad fan ser jag ut som? En turk? En ryss? En kines? Man förstår faktiskt inte allt bara för att man är svensk. Vi har ett jävligt knepigt akademi/högskolespråk som jag inte förstår nånting av. Så det så. "Okej" svarar han, var av jag sätter tillbaka lurarna i öronen.

"Ursäkta" hör jag igen, och börjar bli en smuuuula irriterad. Plockar ur lurarna och tittar frågande på honom "ja?" "Är det här Älvsjö?" Jag ser mig omkring utanför fönstret. Vi står inte vid nån skylt och det är ganska kolsvart ute. Kan inte mannen lära sig att lyssna på tanten i högtalarn istället? "Jag vet inte, ser inte riktigt, men det kanske vi är" säger jag för jag tror han vet. Då säger en annan snubbe som står bredvid oss "Vi är i Årstaberg" varav jag sätter tillbaka lurarna i öronen och höjer musiken så mycket jag kan utan att bli döv på köpet.

Vad tror ni inte händer då? Gubbfan börjar läsa högt ur sitt papper. Snacka om trött. Dumma dumma människa. Dumma dumma dumma dumma människa. Men han säger inte något mer till mig och jag stiger av vid t-centralen där även han går av.

Sånna här människor. Usch! Låt mig vara!  

Vad glad man blir! Linda Rosing har fått sin och Peters efterlängtade bebbe! Stort Grattis till er båda!

Jag tycker det är så häftigt att helt plötsligt finns en liten person till på våran jord. Tänker åter igen tillbaka på när jag fick smset från Ammi och Daniel. Det är stort. Min lilla gudson. <3 Sigge